Vi spelar "Sanning eller Satir?"

Med jämna mellanrum läser eller hör man något i den religiösa domänen då man (om man inte är indoktrinerad i den aktuella religionen) helt enkelt omöjligt kan veta om det som skrivs är sanning eller satir.

Några exempel:

• Flygplan & Get-historien, som jag redan nämnt i ett av mina (få) inlägg.
• Holländare bygger skalenlig version av fantasiobjekt.
• Hinduistisk präst tar självmord efter att ha lovat att återuppstå efter tre dagar (och misslyckas med det senare).
  
• Lärarinna döms till 15 dagars fängelsestraff för att ha gett en teddybjörn fel namn.

Om man tycker att samtliga historier ovan har med "religiösa småhandlare" att göra, så är den senaste "Sanning eller Satir?"-historien av större dignitet. Ingen mindre än påven har gett sig in i striden:

Den, på senare årtionden, så slapphänta hanteringen av demoner, djävlar och andra allmänna hemsökerier skall det nu äntligen sättas stopp för. Det skall finnas "en präst med kunskap om demonutrdrivning i varje katolskt stift. Ja, det är tur att en organisation med det inflytande som katolska kyrkan kan prioritera problem med en tydlig förankring i verkligheten och såpass stora reella konsekvenser som demoner.

Är det här satir av högsta klass eller, om inte, vad har i så fall påven under sin pimpade jättemössa?